Startsida›Guider›E-postsäkerhet
E-postsäkerhet · Förstå
SPF anger vilka servrar som får skicka för en domän, DKIM signerar meddelandet, DMARC kontrollerar att någon av dem stämmer med domänen som visas i ”Från” och anger vad som ska göras om kontrollen misslyckas. Tillsammans hindrar de en okänd avsändare från att använda exakt er domän. De läser inte texten: en förväxlingsbar domän, ett vilseledande visningsnamn eller ett komprometterat konto går igenom.
Uppdaterad i oktober 20266 min läsningOfficiella källor anges
RFC 7208 utgår från ett konstaterande: ingenting i e-postprotokollet hindrar en server från att uppge vilken avsändaradress som helst. SPF gör det möjligt för ägaren av en domän att i DNS publicera listan över servrar som får skicka i dess namn, och för den mottagande servern att kontrollera den behörigheten.
Två preciseringar ändrar allt:
En domän publicerar bara en enda SPF-post. Alla källor som skickar e-post ska finnas med: e-postsystemet, faktureringsprogrammet, nyhetsbrevsverktyget, CRM-systemet, kopiatorn som skannar till e-post.
Enligt RFC 6376 gör DKIM det möjligt för ägaren av en signerande domän att ta på sig en del av ansvaret för ett meddelande, med hjälp av en kryptografisk signatur. Den publika nyckeln finns i DNS. Att verifiera signaturen visar att de signerade delarna inte har ändrats sedan signeringen.
Signaturen följer med meddelandet. Den klarar sig därför bättre än SPF genom ett relä eller en vidarebefordran, så länge reläet inte ändrar ämnet eller brödtexten. En e-postlista som lägger till en rad längst ner i meddelandet bryter den.
Vad DKIM inte gör, enligt samma RFC: den krypterar inte meddelandet, ett misslyckande kräver inte att det avvisas, och domänen som signerar behöver inte vara den som visas i ”Från”. Det är just den luckan som DMARC fyller.
RFC 7489 definierar DMARC som ett sätt för ägaren av en domän att uttrycka en policy på domännivå. Mekanismen bygger på anpassning (alignment): domänen i adressen som visas i ”Från” måste stämma med domänen som validerats av SPF eller DKIM. Om ingen av dem är anpassad misslyckas DMARC.
Domänen publicerar då vad den önskar:
DMARC innehåller också rapporter: aggregerade rapporter, som sammanfattar vilka servrar som har skickat i domänens namn och med vilket resultat, och felrapporter, meddelande för meddelande. Det är de som gör det möjligt att upptäcka ett bortglömt verktyg som skickar åt er, eller någon som förfalskar er domän.
| Mekanism | Vad den kontrollerar | Vad den inte tittar på |
|---|---|---|
| SPF | Servern som levererar meddelandet är godkänd för kuvertdomänen | Den visade adressen, innehållet |
| DKIM | Det signerade meddelandet har inte ändrats; en domän tar ansvar för det | Den visade adressen, innehållets ärlighet |
| DMARC | Den visade domänen är anpassad med SPF eller DKIM; policy vid misslyckande | Liknande domäner, visningsnamnet, texten |
Den stoppar en del av förfalskningen av domänen, inte nätfiske i allmänhet. RFC 7489 säger det uttryckligen: DMARC behandlar varken visuellt liknande domännamn eller missbruk av visningsnamnet, och innehållsanalys ligger utanför dess omfattning. Den försöker inte lösa alla problem med bedräglig e-post.
Konkret ser DMARC inte:
Dessa fall kräver andra analyser: domänlikhet, rykte, innehåll, beteende. Se spam, nätfiske, skadlig kod och komprometterat konto.
En vidarebefordran bryter ofta SPF, en lista som ändrar meddelandet bryter DKIM, och DMARC misslyckas då för ett legitimt meddelande. ARC, som beskrivs i RFC 8617 (experimentell status), gör det möjligt för varje mellanled att intyga det autentiseringsresultat det har konstaterat. Den slutliga servern kan välja att ta hänsyn till det.
Det är två frågor som ofta blandas ihop.
Ett exempel, som illustration. En byrå publicerar DMARC i läget ”none” och läser sina första rapporter. Där upptäcker den tre källor: sitt e-postsystem, korrekt anpassat; sitt faktureringsprogram, som skickar fakturorna med byråns domän utan DKIM-signatur; och en okänd server utomlands som skickar hundratals meddelanden i dess namn. Byrån rättar faktureringsprogrammet, väntar på en rapportcykel utan fel och går sedan över till ”quarantine”: mottagare som tillämpar DMARC behandlar nu meddelandena från den okända servern som misstänkta.
Den dag man byter e-postsystem förbereds dessa poster före bytet av MX. Guiden migrera ett e-postsystem utan avbrott beskriver det skedet; det upprepas inte här.
Nej. Den gör det möjligt att observera med hjälp av rapporterna. Skyddet börjar med ”quarantine” eller ”reject”.
Oftast: en vidarebefordran, en e-postlista, eller en tjänst som skickar åt er utan att vara angiven i SPF eller signera med DKIM.
En gateway som ligger på vägen för utgående e-post kan signera i dess ställe. Se Skydda det e-postsystem ni redan har.
I meddelandets huvuden. För Klytic MTA, se Läsa och exportera ett filterbeslut.
Klytic MTA hanterar båda frågorna, framför vilket e-postsystem som helst:
DMARC är bara ett lager: Klytic MTA lägger till upptäckt av förväxlingsbara domäner, visningsnamn och bedrägerischeman, som beskrivs i Identitetsförfalskning och vd-bedrägeri.
Om ni använder Klytic Mail är SPF, DKIM och DMARC konfigurerade för er domän: det är skyddet av domänen som skickar. Klytic MTA kan däremot tecknas med eller utan Klytic Mail.
Hämtade i oktober 2026.
Klytic MTA kontrollerar SPF, DKIM och DMARC för inkommande e-post och signerar era utskick.
Välkomsterbjudande
Provperiod utan förpliktelser. En rådgivare ringer upp dig för att förstå dina behov och förbereda din Klytic-miljö.